Borgholm

I Skärgårdshavet finns två holmar där man kan finna rester av fornborgar, Borgholm strax norr om Jumo i Iniö och den betydligt mindre Bårnholm/Bornholm i Nagu. Dessa förskansningar användes åtminstone som tillflyktsorter i krigssituationer. 

Borgholms areal är 15 hektar. I synnerhet med beaktande av landhöjningen utgjordes den norra sidan av branta bergsformationer medan den södra delen måste skyddas för inkräktare med hjälp av en 300–450 meter lång mur av natursten som var kallmurad, man använde alltså inte något bindemedel. Sannolikt fanns på muren något slag av träkonstruktion. I mitten av holmen ansamlades vatten. På den sydöstra sidan finns en passage genom muren genom vilken man antagligen har kunnat köra in fartyg. 

På Borgholm har man funnit fosforföreningar i jordmånen vilket anses vara ett bevis på bosättning. Fosfor finns i rester av djur och bildar stabila kemiska föreningar som kan spåras ännu efter hundratals år. Några egentliga utgrävningar har veterligen inte utförts på Borgholm varför människotillverkade föremål inte har hittats. 

Dateringen uppges till år 800–1600 och man antar att byggnaden uppfördes i början av denna period, alltså i slutet av järnåldern. De första anteckningarna härstammar från 1674 då kyrkoherden i Tövsala, A. Bergius, till kronan lämnar en redogörelse om skansen. 

Man antar att man i denna borg värjt sig mot jutarna på 1400-talet. 

Fornborgen utgjorde antagligen också en del av ett vakt- och larmsystem där man med hjälp av röksignaler och brasor kunde förmedla information längs en kedja av höga berg. 

img_0070_edit_web

Källor:
INIÖ Skärgårdskommuns historia, del 1. 1982
Finska skären, 1991

Ralf Nyman