Hundra år av ångbåtsturism i Åboland

Dessa uppgifter är hämtade från Margareta Ginmans artikel i den förtjänstfulla tidskriften Skärgård (2/2012) som publiceras av Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi. Referatet publiceras med skribentens tillstånd. 
 
Redan före ångbåtstiden förekom resande till annan ort på sommaren, speciellt företog adel och överklass sådana resor. Populära var resorna till s.k. hälsokällor, som hade mineralrikt vatten.
 
Ordet turist lanserades i Sverige 1824 och i formen tourist i Finland 1838. Turisten beskrivs i Helsingfors Tidningar som “en menniska som håller det för sin pligt att göra resor”. Därefter började turisttermer dyka upp, såsom kurort, sommarnöje, lustfärd och lustresa.
 
De banbrytande ångbåtarna Storfursten och Menschnikoff ägdes av Åbo ångfartygs bolag som bildades 1835. Ångbåtarna avgick från Aura å till olika platser i skärgården. Annonser fanns i Åbotidningarna så tidigt som 1835. Rundturer med besök till kyrkor och gudstjänster ordnades. Ungdomsföreningsverksamheten var livlig. Även sångfester ordnades. Den mest kända resenären torde ha varit J.L.Runeberg som tog sig till Muddais i Pargas för att träffa Frederika.
 
Också slagsmål förekom och i ÅU förtäljs 27.6.1886: “… Det säkra är att Baccus och Venus hade många dyrkare …”
 
Turismen resulterade också vid sommargästboende. Bl.a. i Bläsnäs uppstod runt en hälsokälla en kurort dit herrskap kom föra att “dricka brunn” eller “dricka hälsa”. Då kunde man ha med sig möbler. Inkvarteringen skedde ofta i privata hem.
 
Att man på det här sättet blandade ihop olika kulturer kunde vara mycket givande. Skäriborna lärde sig storstadsfasoner och stadsborna lärde sig hur livet gick till på landet. Också ungdomarna umgicks sinsemellan, spelade fotboll och gjorde små ofog. Som lön för att städa ångbåten kunde man få åka gratis till staden.
 
Lustturerna till skärgården med ångbåtar tog slut på 1930-talet i och med att en reguljär busstrafik inleddes. Många av ångbåtarna hamnade till Sovjetunionen som krigsbyte. När det för efterkrigstidens generation blev ekonomiskt möjligt, tog stuglivet sin början.